Den här sidan gäller amina S / S2, amina C / C2 och amina M / M2. De sex laddarna har samma säkerhetskonstruktion, så svaren nedan gäller dem alla om inte en viss modell nämns. amina 1 har egen dokumentation i brand hub.
Nej, den tekniska benämningen är laddutrustning för elfordon (EVSE) för laddning enligt Mode 3. Den levererar ström från elinstallationen till fordonet. Själva batteriladdaren sitter i fordonet. Den maximala laddeffekten begränsas oftast av denna inbyggda laddare och varierar mellan bilmodeller, från 3,7 kW till 22 kW. Den här sidan kallar den ändå för laddare, som de flesta gör.
Laddutrustning för elfordon (EVSE) är en smart brytare som kommunicerar med det anslutna fordonet och styr laddsessionen. Utifrån tillgänglig effekt och andra inställningar talar EVSE:n om för fordonet när det får ladda sitt batteri och vilken maximal ström det får använda. En EVSE har dessutom oftast ett antal ytterligare säkerhetsmekanismer och praktiska funktioner.
Ja, amina-laddare är konstruerade och provade enligt standarder som uppfyller de säkerhetsnivåer som europeiska regelverk kräver, när de används för avsett ändamål eller under användningsförhållanden som rimligen kan förutses.
Myndigheterna i europeiska länder godkänner inte CE-märkta produkter, som amina-laddare. Det är tillverkarna själva som ansvarar för att visa att produkterna uppfyller tillämpliga regler. Vanligtvis sker det genom att ackrediterade provningslaboratorier provar produkten mot så kallade harmoniserade europeiska standarder.
Ett ackrediterat provningslaboratorium är ett privat provningsinstitut som har rutiner och godkännanden för att uppfylla de regler och den kunskapsnivå som gäller för specifika standarder. Ett ackrediterat provningslaboratorium kan utfärda provningsrapporter som myndigheterna är skyldiga att respektera, t.ex. vid en marknadskontroll.
En harmoniserad europeisk standard godkänns av CENELEC för att täcka ett visst europeiskt regelverk (t.ex. RED / LVD / EMC osv.). Överensstämmelse med en sådan harmoniserad standard ger en så kallad ”presumtion om överensstämmelse” med det angivna regelverket. Det innebär att tillverkaren kan hävda överensstämmelse med respektive EU-direktiv om produkten är provad enligt en harmoniserad standard som är listad som giltig för det direktivet.
Varje laddare har provats och befunnits uppfylla de standarder som anges i dess EU-försäkran om överensstämmelse (DoC). I DoC anges de standarder som tillämpats för att uppfylla radioutrustningsdirektivet (RED), som är den rättsliga ramen för CE-märkningen av amina-laddare, samt RoHS-direktivet. Provningsrapporterna som visar överensstämmelsen ingår i den tekniska dokumentationen för respektive laddare. De villkor som anges i manualen gäller.
Ja. Standarden krävs inte specifikt av något EU-direktiv. Den omfattar RDC-DD, som ger skydd vid DC-felströmmar över 6 mA. amina-laddare klarar alla provningar som anges i IEC 62955, inklusive stränga krav på kortslutningsförmåga och EMC-immunitet.
amina-laddare uppfyller de märkdata och funktioner som anges i IEC 62955 och har klarat alla provningar som anges i standarden. Vid installation i en trefasinstallation avviker laddaren något från avsnitt 8.1.2 i standarden genom att brytarna är elektriskt kopplade i stället för mekaniskt kopplade. Alla poler sluter och bryter ändå i stort sett samtidigt, som standarden kräver. Detta är dokumenterat genom omfattande provningar som visar konsekvent repeterbarhet med mikrosekundsnoggrannhet. IEC 62955 krävs inte för CE-märkning, och vid installation i en enfasinstallation uppfyller laddaren IEC 62955 till punkt och pricka. Varje DoC anger detta i en fotnot.
Standarden för RDC-DD anger att de rörliga kontakterna i alla poler hos flerpoliga RDC-DD ska vara mekaniskt kopplade, så att alla poler sluter och bryter i stort sett samtidigt.
amina-laddare har brytare som styr strömmen till det anslutna fordonet. Två brytare används för att välja mellan en- och trefasladdning, beroende på tillgänglig effekt, ansluten bilmodell och eventuell integration med solpaneler. Var och en av brytarna har två mekaniskt kopplade poler, enligt standarden. Vid enfasladdning är bara en brytare sluten, medan båda är slutna vid trefasladdning. När båda brytarna är slutna är kopplingen mellan (men inte inuti) de två brytarna elektrisk.
Utförda provningar visar att kopplingsnoggrannheten är betydligt högre än vad som uppnås med vanliga fyrpoliga mekaniskt kopplade brytare. Med tanke på de beskrivna funktionella fördelarna och den förbättrade kopplingsprecisionen har amina valt att på denna punkt avvika något från standarden, särskilt eftersom standarden inte krävs för CE-märkning.
De harmoniserade standarderna är omfattande och täcker en rad krav som beskriver utrustningens konstruktion, funktionalitet, märkning och säkerhet. Standarderna anger också i detalj hur varje krav ska provas.
Elektrisk och mekanisk säkerhet är oftast den mest omfattande delen av provningen. Elsäkerhet omfattar tillräcklig isolering av ledande delar, automatisk frånkoppling av matningen vid fel samt tillräcklig tålighet mot överspänning och överström.
Andra provningar kan verifiera korrekt användning av radiospektrumet samt immunitet mot elektromagnetiska störningar och att EMC-emissionen håller sig inom tillåtna nivåer.
Nationella myndigheter kan genomföra marknadskontroll, så som Elsäkerhetsverket (ESV) gjorde i Sverige. amina har tagit fram en teknisk dokumentation för varje laddare, enligt kraven i EU-direktiven, ifall en sådan kontroll genomförs. Den tekniska dokumentationen är en omfattande samling dokument, bland annat provningsrapporter, som visar överensstämmelse med de direktiv och standarder som anges i DoC. amina är övertygat om att den tekniska dokumentationen för laddarna skulle klara varje framtida marknadskontroll. Det är dock viktigt att förstå att en produkt och dess dokumentation aldrig godkänns, inte ens vid en marknadskontroll. Myndigheterna påpekar endast brister och kan i bästa fall konstatera att inga brister hittades.
amina S2, amina C2 och amina M2 uppfyller ISO 15118-20, som AFIR kräver. Det omfattar Plug & Charge och dubbelriktad laddning (V2G).
amina M / M2 har en MID-certifierad energimätare i klass B, för platser där laddningen faktureras eller ersätts. amina S / S2 och amina C / C2 har en inbyggd energimätare med ±2 % noggrannhet.
amina-laddare ska alltid installeras av en auktoriserad elinstallatör enligt lokala föreskrifter och den medföljande installationsguiden.
Varje land i Europa har sin egen nationella standard för lågspänningsinstallationer. Alla dessa bygger på och ska vara tekniskt likvärdiga med den europeiska standarden HD 60364. De flesta länder översätter den till sitt eget språk, medan Danmark har beslutat att tillämpa den ursprungliga engelska versionen som nationell standard (DS/HD 60364). Andra lokala anpassningar omfattar, men är inte begränsade till:
I Norge anger installationsstandarden NEK 400 att alla laddpunkter ska skyddas av ett överspänningsskydd, som vanligtvis placeras i installationen. I övriga Europa krävs detta vanligtvis bara för anslutningspunkter som är tillgängliga för allmänheten. Kontrollera vad din lokala installationsstandard kräver.
Ja, ett externt överströmsskydd ska alltid installeras före laddaren, vanligtvis i installationskabelns matningsände.
amina-laddare har en RDC-DD som bryter strömmen om en DC-läckström över 6 mA detekteras. En extern jordfelsbrytare krävs alltid för skydd mot AC-fel.
Laddpunkter ska vara skyddade mot både AC- och DC-läckströmmar. Laddaren ger skydd mot DC-fel, medan en extra extern jordfelsbrytare, installerad av elektrikern, ger skydd mot AC-fel.
Normalt räcker det med en jordfelsbrytare av typ A före laddaren, eftersom skydd mot DC-fel ingår i laddutrustningen. En typ F eller typ B kan också användas om man föredrar det, men typ AC är normalt inte tillåten. Kontrollera dina lokala installationsföreskrifter för detaljer.
På europeiska marknader utanför Norge räcker en jordfelsbrytare av typ A före laddaren i både en- och trefasinstallationer. Det räcker också vid enfas enligt NEK 400. Vid trefasinstallationer bör elektrikern notera att reläerna är elektriskt kopplade, men i övrigt likvärdiga med IEC 62955.
Laddpunkter ska skyddas av en jordfelsbrytare mot både AC- och DC-läckströmmar. Skyddet kan sitta antingen i laddutrustningen eller i elinstallationen. Olika standarder och föreskrifter gäller för utrustningen och för installationen. Utrustningsstandarden tillåter ett 6 mA DC-skydd som inte nödvändigtvis uppfyller IEC 62955. Den europeiska installationsstandarden (HD 60364) och dess nationellt anpassade varianter tar hänsyn till detta och kräver inte IEC 62955 om ett 6 mA DC-skydd ingår i laddutrustningen. Norge har strukit detta alternativ i den norska översättningen (NEK 400) och gjort IEC 62955 obligatorisk, om inte en typ B används. I Norge pågår en diskussion om de juridiska aspekterna av den norska anpassningen, som enligt europeiska standardiseringsregler bör vara tekniskt likvärdig med HD 60364.
Den norska standardiseringskommittén beslutade 2017 att en jordfelsbrytare av typ A inte räcker för att skydda en laddpunkt för elfordon, eftersom ”i Norge matas de flesta installationer från ett IT-system utan neutralledare, vilket innebär att alla enfaslaster matas av två fasledare.”
Ovanstående argumentation och den tekniska avvikelse som den lett till i den norska installationsstandarden (NEK 400) jämfört med den europeiska HD 60364 har på senare tid väckt viss kontrovers och debatteras fortfarande.
RCD är en förkortning av Residual Current Device, på svenska jordfelsbrytare. Det är en skyddsanordning som detekterar felströmmar, så kallade läckströmmar, från en spänningsförande ledare till jord. Anordningen är konstruerad för att bryta strömmen i en sådan situation för att minska risken för elchock eller brand.
RDC-DD är en förkortning av Residual Direct Current Detection Device (anordning för detektering av likfelström). Som namnet antyder är det en anordning som är särskilt utformad för att detektera och bryta DC-läckströmmar, vilket en traditionell jordfelsbrytare av typ A inte kan detektera. Standarden IEC 62955 specificerar en RDC-DD avsedd för Mode 3-laddning av elfordon. En sådan anordning bryter strömmen om en DC-läckström över 6 mA detekteras. Tillsammans med en traditionell jordfelsbrytare av typ A uppnås ett skydd som motsvarar en jordfelsbrytare av typ B.
En jordfelsbrytare av typ A skyddar mot elchock genom att bryta strömmen vid AC-läckströmmar. En jordfelsbrytare av typ A tillsammans med en RDC-DD anses ge ett skydd som motsvarar en jordfelsbrytare av typ B. EN 61008-1 är standarden för jordfelsbrytare av typ A för hushållsbruk. Enheter enligt EN 61009-1 kombinerar en jordfelsbrytare av typ A och en dvärgbrytare i en och samma enhet (personskyddsautomat) och är oftast det föredragna skyddet att installera före en amina-laddare.
En jordfelsbrytare av typ B skyddar mot elchock genom att bryta strömmen vid både AC- och DC-läckströmmar. EN 62423 är standarden för jordfelsbrytare av typ B.
EU-försäkran om överensstämmelse (DoC) för varje laddare finns i brand hub, tillsammans med produktblad, guider och garantivillkor.