Den ser ut som en iPhone. Det var den enkla delen.
Danmarks största integrerade energi- och telekombolag ägnade större delen av två år åt att välja en hemladdare och väntade på en modell som ännu inte fanns när diskussionerna inleddes. Det var just den här modellen man väntade på.
Den som står bakom glaset
På en mässa i Köpenhamn, på en mässhall full av de vanliga skrymmande lådorna, stod en laddare bakom glas. Man kunde titta på den, men fick inte röra den. amina hade beslutat sig för att ställa ut en väggmonterad nätladdare på samma sätt som ett konstgalleri ställer ut en liten skulptur: på en sockel, avspärrad med rep och belyst uppifrån. Det borde ha sett absurt ut. Men det gjorde det inte.
Ellen Trolle och Philip Aude Skeldrup stannade båda till vid den monter. De två drev eMobility på Norlys, och det som fick dem att stanna var laddarens utseende. Det som fick dem att stanna kvar där, och som så småningom ledde till att Norlys-namnet kom att pryda den, är det som utseendet inte avslöjar.
Låt oss börja med att beskriva vem Norlys är, eftersom storleken spelar roll. Det är Danmarks största integrerade energi- och telekommkoncern, och det är en kooperativ förening som ägs av mer än 800 000 av sina egna kunder. När Philip talar om alla steg som måste godkännas är han noga med att inte romantisera det. ”Det ligger definitivt i vårt DNA. Vi är medvetna om vårt ägarskap i allt vi gör”, säger han. ”Men i slutändan driver vi ett kommersiellt företag.” Det kooperativa ägandet innebär inte att man fattar mjukare beslut. Om något gör det att misstag syns tydligare.”
Något som inte görs med vänster hand
eMobility hos Norlys började inte som någon storslagen plan. Det började, enligt Ellens egna ord, som en defensiv åtgärd: att sälja hemladdare så att kunder som köpte en elbil inte skulle vända sig till en konkurrent för sin energi. Hon insåg ganska snabbt att detta inte skulle räcka. ”Jag sa: ’Det här kan inte vara något vi gör med vänster hand. Vi måste bygga upp en verksamhet kring detta.” Från och med början av 2023 gjorde hon precis det och rekryterade medvetet en ledningsgrupp som nästan uteslutande bestod av personer utanför laddningsbranschen, så att verksamheten skulle byggas upp på det sätt som Norlys ville, snarare än på det sätt som alla andra redan gjorde. Philip kom in några månader senare för att sköta den kommersiella sidan. Produkt- och affärsutvecklingsteamet har vuxit från fem till tjugofem personer, och det fortsätter att växa.
Det här var alltså inget litet inköpsbeslut. Att byta ut laddaren som sitter på väggen i ett danskt hem är, som Philip uttrycker det, ”ett stort projekt för oss”. Affärs-, teknik- och cybersäkerhetsteam var inblandade, det sistnämnda eftersom ett nationellt energibolag betraktar säkerhet som något som inte går att kompromissa med. Installationspartnerna fick ge sin syn på hur lång tid det tar att montera varje enhet. Till och med lagret hade något att säga till om. Det tog nästan två år från det första samtalet till den första beställningen.
Varför måste de ha just den storleken?
Förhållandet inleddes redan tidigare, i det tysta, och det började med Ellen. Innan hon kom till Norlys drev hon vägassistansverksamhet i Danmark, Norge, Sverige och Finland och ledde avdelningen SOS International, som ansvarade för alla fyra länderna. Under de senare åren på det jobbet hade arbetet kommit att handla mer och mer om uppkopplade bilar, och någonstans under den tiden korsades hennes vägar med Rasmus Brandt Pedersen, som då arbetade på Connected Cars, en del av Semler-koncernen. Några år senare arbetade Rasmus på amina. Han ringde upp Ellen, och Ellen vidarebefordrade samtalet till Philip på den kommersiella sidan. De tyckte om vad de hörde om produkten över telefon. Det var vid montern i Köpenhamn som de äntligen fick se den i verkligheten, och där storleken och designen verkligen föll dem i smaken. ”Alla växelströmsladdare var vid den tiden klumpiga och stora”, sa Philip. ”Det är inte särskilt avancerat, det som finns inuti dem. Vi undrade. Varför måste de vara så här stora?”
Ellens omdöme om den som inte var skrymmande har sedan dess blivit ett slagord inom Norlys.
”Det ser ut som en iPhone som har förvandlats till en laddare för hemmabruk”, sa hon.
Inget av detta var en slump. Aminas lilla, diskreta utformning var själva poängen. Eftersom en laddare oftast sitter på en vägg utanför huset måste husägaren tycka om hur den ser ut, så uppdraget var att utforma något som inte sticker ut. Framsidan ryms faktiskt på ett A4-ark, vilket var en av anledningarna till att den vann ett Red Dot Design Award år 2025.
En väl avvägd risk
Men Philips team arbetar utifrån en kort lista över saker som man inte tänker kompromissa om, och estetik finns inte med på den listan. Däremot finns OCPP Native med. ”Vi måste ha full kontroll över anslutningen, punkt”, sa han. Som telekomföretag ville Norlys också ha ett eget inbyggt SIM-kort i laddaren, som skulle fungera i deras eget nätverk. Man ville ha reklamfilmer som fungerade för båda parter. Och man ville ha en laddare som installatörerna kunde montera snabbt, eftersom installationstiden är en av de största kostnaderna i hela verksamheten. På den punkten levde amina-laddaren upp till förväntningarna: enligt deras uppgifter går det att sätta upp enheten på under fem minuter, vilket är betydligt snabbare än vad de enheter den ersatte brukade ta.
Det fanns en hake, och den var rejäl. När samtalen inleddes fanns den produktvariant som Norlys till slut valde – amina C – ännu inte som en godkänd produkt i serieproduktion. Norlys ombads att satsa på en laddare som man inte kunde köpa, från en tillverkare man inte hade samarbetat med tidigare, och att vänta. Så man väntade, med regelbundna uppföljningar, under större delen av två år.
”Det var ett djärvt drag”, medger Ellen. ”Vi är extremt beroende av att kvaliteten håller måttet och att vi kan skala upp verksamheten.” De gjorde det ändå. ”Vi följde vår magkänsla och tog en väl avvägd risk”, säger Philip. ”Vi trodde på företaget, vi trodde på dialogen med Rasmus, och sedan fattade vi beslutet.” Norlys hade tidigare satsat på en omogen partner, nämligen Monta, i ett tidigt skede av Montas resa, och den satsningen hade lönat sig. De fattade samma slags beslut igen.
Norlys valde varianten amina C
Data från de senaste månaderna ser lovande ut
Hittills fungerar det. De första enheterna togs i drift i början av året, så det är fortfarande tidigt – det handlar om data från några månader snarare än någon slutgiltig bedömning – och både Ellen och Philip påpekar detta utan att man behöver fråga. De första indikationerna ser dock lovande ut. Driftstiden ligger på omkring 99 procent. ”Vi har inte fått några negativa kundreaktioner på enheten”, säger Philip. ”En mycket positiv drifttid jämfört med resten av vår installerade bas.” Ellens måttstock är enklare. ”När beslutet väl är fattat hör jag bara av dem om det uppstår problem. Och jag har inte hört något.”
Det ögonblick som fastnade i Philips minne var inte ett kalkylblad. Det var att för första gången se laddaren med Norlys egen logotyp, redo för produktion. Norlys hade själva utformat den diskreta ”whitelabel”-designen – utan någon överdimensionerad logotyp – och skickat över den. Den detalj som Aminas team uppskattade mest var att Norlys hade placerat sin logotyp på en plats på laddaren som Amina inte hade tänkt på att använda. Danskarna har, som väntat, ett gott öga.
En mycket god drifttid jämfört med resten av vår installerade bas.Philip Aude Skeldrup, seniorchef för e-mobilitetsprodukter och affärsutveckling hos Norlys
Var en iPhone, inte ett iOSEllen Trolle, senior vice president för energi på Norlys
Båda har fått nya befattningar sedan vi pratade. Ellen har utsetts till Senior Vice President of Energy på Norlys och ansvarar nu för energiverksamheten. Philip ansvarar nu för eMobility-produkter och affärsutveckling.
Frågar man dem båda vart detta är på väg härnäst är svaret egentligen inte alls kopplat till en laddare. Philip vill ha en version med eluttag, en affärsportfölj och en partner att gemensamt utveckla nästa steg med – inklusive Vehicle-to-Grid – snarare än en leverantör att lägga beställningar hos. Han är tydlig med att den smarta funktionen ska finnas i mjukvaran, inte i hårdvaran. ”Håll dig till din egen bana. Hjärnan ska finnas i laddstationens styrsystem, inte i laddaren.” Ellen har naturligtvis den mer överskådliga versionen.
”Var iPhone”, sa hon. ”Inte iOS.”
Vilket, med tanke på hur det hela började, verkar ganska rimligt.
Relaterat
