AFIR förklarat: vad operatörer av laddstationer för elfordon behöver veta

Vad är AFIR?

AFIR är förordning (EU) 2023/1804 om infrastruktur för alternativa bränslen. Den har tillämpats sedan den 13 april 2024 och kombinerar EU:s utbyggnadsmål med driftsregler för allmänt tillgänglig laddning av elfordon.

För operatörer är den första frågan om en laddningsstation är allmänt tillgänglig. Artikel 5 gäller i allmänhet offentliga laddningsstationer i hela EU, inte bara de som finns på TEN-T-vägnätet. En laddningsstation på en stormarknads- eller restaurangparkering kan vara allmänt tillgänglig även om den är belägen på privat mark. Parkeringsplatser som är reserverade enbart för anställda eller boende omfattas normalt inte av den definitionen.

Vad kräver AFIR av laddningsoperatörerna?

De viktigaste uppgifterna rör åtkomst, information och kontroll:

• Förarna måste kunna ladda sin bil när det behövs utan att behöva registrera sig eller ingå ett löpande avtal.
• Det måste finnas möjlighet till elektronisk betalning. Vilken betalningsmetod som är tillåten beror på försäljningsställets kapacitet och driftsättningsdatum.
• Priserna måste vara transparenta, rimliga och icke-diskriminerande. Vid offentliga laddstationer med en kapacitet på minst 50 kW som tas i drift från och med den 13 april 2024 måste det tillfälliga priset baseras på den levererade elen per kWh och visas innan laddningen påbörjas.
• Alla allmänna platser skulle vara digitalt uppkopplade senast den 14 oktober 2024.
• Relevanta nya eller renoverade offentliga laddstationer måste ha stöd för smart laddning.

AFIR fastställer även nationella mål för effekt och avstånd. Dessa utgör förpliktelser för medlemsstaterna; artikel 5 innehåller de krav som har störst direkt inverkan på den dagliga driften av CPO.

Kräver AFIR smart laddning?

Ja, för allmänt tillgängliga laddstationer som tagits i drift efter den 13 april 2024 eller renoverats efter den 14 oktober 2024. I AFIR avses med ”tagen i drift” att stationen är i drift, ansluten till elnätet och tillgänglig för förare.

Europeiska kommissionen anger att minimikravet är att kunna justera intensiteten på den el som tillförs batteriet i realtid. AFIR ställer inga krav på någon särskild tariff, någon funktion för belastningshantering eller något protokoll mellan laddare och backend. OCPP används ofta, men AFIR föreskriver inte detta. Förordningen ger inte heller nätoperatörerna någon allmän rätt att starta och avbryta laddningssessioner.

Kräver AFIR laddning i båda riktningarna?

Nej. AFIR definierar dubbelriktad laddning som en smart laddningsprocess där strömflödet kan vändas. Det innebär inte att V2G är obligatoriskt vid varje laddstation. Förordningen uppmanar medlemsstaterna och nätoperatörerna att utvärdera den dubbelriktade laddningens potentiella bidrag till elsystemet, vilket är ett planeringskrav snarare än en skyldighet att exportera el på anläggningsnivå.

Vad förändras från och med den 1 januari 2027?

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2025/656 införs tekniska specifikationer inom ramen för AFIR. Från och med den 1 januari 2027 måste nyinstallerade eller renoverade offentliga och privata laddningsstationer av typ 3 och typ 4 uppfylla minst kraven i EN ISO 15118-20:2022 vad gäller kommunikationsgränssnittet mellan fordon och elnät.

ISO 15118-20 reglerar kommunikationen för avancerad smart laddning, Plug & Charge och dubbelriktad energiöverföring. Att standarden följs innebär inte automatiskt att alla tillvalstjänster aktiveras. För att ett faktiskt dubbelriktat energiflöde ska kunna ske krävs fortfarande ett kompatibelt fordon, kraftelektronik, firmware, backend- eller energihanteringssystem, mätutrustning, skyddsanordningar samt tillstånd att exportera energi.

Vad bör inköpscheferna kontrollera?

Börja med anläggningens åtkomstmodell samt datum för installation eller renovering. Kartlägg sedan laddaren, firmware, CPMS, betalningsmetod, prisvisning och driftsprocesser i förhållande till gällande bestämmelser. Betrakta ”AFIR-redo” som ett påstående som bör granskas närmare, inte som ett bevis på att en hel anläggning uppfyller kraven.

Amina C2 och Amina M2 använder lokalt OCPP med den operatörsvalda CPMS-lösningen, och deras hårdvara är förberedd för ISO 15118-20, Plug & Charge samt dubbelriktad laddning. Detta stöder den tekniska lösningen, men innebär inte i sig att kraven enligt AFIR uppfylls eller att en V2G-tjänst är i drift. Betalning, prissättning, programvara, data och godkännande av anläggningar är fortfarande operatörens och samarbetspartnernas ansvar.